Jag är faktiskt inte helt dum trots allt.

Har inte världens sämsta karaktär heller.

Det är dag 31 på månaden. Januaris sista dag. Och jag har den här månaden inte köpt ett endaste paket cigaretter. Tobaksbolagen tappade mig åtminstone en hel månad och förhoppningsvis rästen av min livstid. Men jag ropar väl inte hej riktigt än....

4 bloss har jag tagit.

De var INTE goda. Jag släkte cigaretten lätt illamående.

Det var dumt att testa; men jag tänkte att "va fan, jag måste få visshet, är det här som jag längtar efter så himla gott?" Kan säga att det var månadens äckligaste upplevelse. *host-host*.

Faktum är att det botade en hel del röklängtan även om det inte trollade bort allt.

Månadens näst äckligaste var när jag fick förbi en dam på flera meters avstånd och tänkte instinktivt:

"hon har precis varit ute och rökt".

Fråga mig inte hur, men jag VISSTE att hon inte bara var rökare utan att hon just hade återkommit från en rast. Till och med "UTE" för att röka, gav en särskild lukt.

Men jag har med andra ord INTE rökt ungefär 620 cigaretter. Gånga det med sådär 5-7 minuter vardera cigarett så börjar vi få en uppfattning om hur mycket tid jag har sparat UTÖVER ca 1200 spänn. Exakt 1240:- fast vi får nog lägga till lite för alla dagar har det nog inte räckt med att köpa ett paket. Men snittet är ett paket om dagen, dock aldrig under.

Kroppsliga reaktione:

*Min hosta blev värre ett tag. Särskilt nattetid. Nu har den åter efter någon dryg vecka kommit ner till en uthärdlig nivå, dvs, jag vaknar inte några gånger per timme pg hosta, max någon gång per natt.

*Jag sover mer och är tröttare framförallt på mornarna. Jag som före nyår gick upp nästan absolut senast vid halv 8 helger kan lätt sova till tolv, och är närmast utslagen om jag går upp när jag är van. Det gillar jag INTE. Jag antar att det är en effekt av att ämnesomsättningen går ner. Ger mig fan på att jag går upp i vikt också men det lär jag väl märka snart.

*Jag äter frukost. Jag MÅSTE äta frukost. Annars startar inte dagen. Tidigare tog jag en kopp kaffe och ett bloss. Kaffet mättar inte längre, jag antar att det är för att jag inte röker och att rökningen i sig ger en upplevelse av behovstillfreddställelse...  

*Det känns lättare i bröstet. Jag har aldrig tyckt att jag har andningssvårigheter eller jättemycket flås när jag har tagit en hastig promenad. Så det är nivån jag börjar på i det avseendet, dvs inte något som upplevs som en problematisk nivå. Men därifrån har jag tagit mig till en ÄNNU lättare nivå vid promenader etc. Jag kan inte förklara det här, det känns bara LÄTTARE.

*cirkulationer som kommit igång märks faktiskt. Jag frös ständigt före nyår. Det gör jag inte nu, inte ens i temperaturer där jag borde frysa inomhus för att jag är van att göra det. Fryser jag blir jag varm snabbt om jag tar på mig lite till. Nattetid är det dock jobbigt för jag blir FÖR varm under täcktet, dvs det blir riktigt jobbigt varmt. Men det lär man sig nog att leva med, det är i varje fall bättre än att undra var alla extratäcken är...

Så nog upplever jag att jag inte riktigt känner igen mig själv pg rökstoppet!

Men imorgon börjar en ny månad... och snart är det vår, även om det är svårt att tro det när man tittar ut och det snöar.... fast vi vet ju, att det går fortare än vi anar. Jag tycker nyss att det var sommar när jag ser tillbaka, tycker att den här hösten gick som ett huj!

Vi alla har en inre bild av hur vi vill ha det. Som säkert bygger på hur det var en gång, något vi lärt oss och något vi sett att vi önskar oss och så länge allt ser bra ut, så är vi nöjda, eller hur?

Titta på min bild ovan.

Den är tagen en underbar och ljum sommarkväll vid sjön. I skymningen. Solen hade stått varm hela dagen, badbryggan hade spår av solvärme, den sista badgästen hade åkt och vi kunde njuta av sjön till mörkret kom. Så som livet skall vara, eller hur? Det såg ut precis som på vilken sommarbild som helst, fast i verkligheten och vi var där och vi kunde njuta av det och bara vara. Och så hoppas vi att det kommer vara i evinnerliga tider, att våra barns barn skall kunna göra det samma och att deras barn och att deras barn och ... Hej? Är det så vi lever?

Jag tror inte det, eller hur?

Om vi ser oss omkring, lägger handen på hjärtat och tänker lite efter. Vad innehåller mitt diskmedel egentligen? Mitt diskmedel är ju defakto ett direkt hot mot mina närmaste vattendrag.

Tvättmedel.

Kan tröjan jag köpte förra veckan spela någon roll i det stora sammanhanget?

Nej, jag har för många frågor och vill härmed börja sammanfatta mina aktiva beslut om att dra mitt strå till stacken. Små saker jag gör för att medverka till en hållbar vardag för oss alla. Inte bara för mig eller mina barn. Utan små små steg som faktiskt spelar någon roll fast jag är en ensam liten person som utgör ungefär lika mycket värde som en fis i rymden sett i det stora hela.

Du som har tips och tankar, ge mig gärna förslag, ideer, kommentera, bolla med mig. Ensam är INTE stark!

Gött mos, gå ut i livet och gör den här dagen till en höjdare! =)