6:e dagen på väg mot 240:- som jag snuvat tobaksindustrin på.

Just idag känns det som jäkligt segt och surt förvärvade pengar som inte spelar någon roll i det stora sammanhanget. En liten tröst ger min före detta svärdotter mig dock när hon räknar ut att hon på en bit över två hundra dagar har snuvat tobaksindustrin på dryga tio papp. Fast jag hoppas INNERLIGT att alla dagar inte är som den här, för skall man gå och se allt i gråskala och ha tunnelseende så kan man lika gärna hänga sig direkt.

Sitt inte där och tro att ni skall få vara glada i onödan. Tryck på den här så skall ni få lite vemod ni också. Men lyssna inte på texten utan bara på melodin, annars finns det risk att ni märker hur fin den är. Ungefär som att sluta röka. Det är jäkligt bra att göra det egentligen. Fast det är trist och vemodigt och sorgligt. Och inte nog med det. Rökare ÄR trevligare att umgås med än icke-rökare. Så. Nu var det sagt.