Mitt beslut var som jag skrev i första inlägget att sluta köpa cigaretter. På något konstigt sätt så förberedde vi oss nog mentalt några dagar, jag sa det högt och sambon sa att jag inte skulle klara det. Men jag förutsatte att om jag fattar beslut så gör jag det åt honom också. Han applåderade, han hade ju sitt snus liksom, och det tänkte han INTE lägga av med. Nåja, så länge han inte rökte för då skulle jag absolut inte klara mer än en dag.

Men vi började nog bägge minska vår konsumtion omedvetet eller utan plan någon vecka tidigare. Tanken var att vi skulle köpa det sista paketet på nyårsafton och sen var det klart. Men så blev det inte för det sista paketet köptes den 28:e och räckte in en liten bit på den 1:a.

Jag har tidigare gjort tabben att hetsröka tills jag gått och lagt mig, och sen skulle jag sluta röka på morgonen. Urdumt sätt om man är så svag i anden som jag. Morgonciggen är nämligen den bästa och en nödvändighet för att dagen skall komma igång.

Så den här gången hade vi 5 cigg kvar den 1:a och dem rökte vi. Helt utan att skämmas. Fokus låg ju inte på att röka utan på att inte ställa sig i kön hos handlarn och köpa ett paket. Så morgonciggen fick jag som vanligt. Den satt bra.

På förmiddagen blev det ännu en, och framåt kvällen var det en kvar till mig. Den satt också bra. Jag hade fortfarande inte svikit mitt löfte. Hänger ni med? Tre cigg på en helt lång dag var precis den nikotinavvänjningen jag behövde för att inte klappa ihop. Dag 1 hade gått. Jag hade vunnit över mig själv. Jag funderade inte ens på att ciggen var slut och att jag måste köpa fler. Hejja mig!

Dag 2 var altså helt rökfri.

Jag fritterade.

Hela dagen faktiskt. Från munkar till räkor.

Att frittera är lite snällt om man inte vill röka, för ångan av oljorna sätter sig i näsan och överallt. Och frittering kräver full koncentration.

(på bild, finska köttpiroger).

Räkna knappar.

Ja, bokstavligt. Jag är knappoman.

Den dagen, den 2:a januari, kom och gick.

3:e januari googlade jag upp det jag kunde om tobaksindustrin. Min vän Droppen Sundberg hade tidigare berättat om sitt rökstopp som kom sig av ren ilska mot hur tobaksbolagen beter sig. Hon tänkte inte gynna dem med en krona till. Jag började kika lite på det här och snart var jag arg som en bikupa. Vet ni att jag som rökare har gynnat barnarbete? Ännu värre exempel finns. Ni skall få dem framöver tillsammans med länkar för det här var precis det jag behövde. För att verkligen bestämma mig. Finns inte en tobaksjätte i den här världen som skall kunna exploatera människor, ägna sig åt slavhandel eller utarma jordar igen på min bekostnad.

Här sitter jag och tycker synd om mig själv när femåringar går till sitt arbete, fullproppad med både gifter från odligen och bespruktningen; och dödligheten för arbetare på tobaksplantagerna är HÖG. Jag skrev inte fel. FEMÅRINGAR!!  Har du små barn? Röker du? Gå nu och kika på din sovande söta telning som du är stolt över och önskar allt väl och sen kan du dra fram en cigg, väl medveten om att den ciggen kanske plockats av någon på ditt barns ålder. Ha en härlig rökstund!

4:e januari. Jag hade nu snuvat tobaksbolagen på 160:-. Och ilskan var skön. Inte en spänn till att de får av mig.

Hade massa traderaauktioner som gick ut. Packade det mesta av dagen.

Idag är det den 5:e. Mot Sherwoodskogen. Eller kväll, mot mina första 200:- som jag snuvat tobaksindustrin på.

De skall fan inte få en spänn till av mig! Glad för att jag inte använder nikotinersättning heller.

Tanken har funnits där ett länge, länge länge. "Man skulle sluta röka egentligen...." När jag fick min hosta i augusti, så tänkte jag: "oj vilken jobbig hosta, den går nog snart över". Det gjorde den inte. Månad efter månad gick jag med en ap-jobbig hosta som nästan fick mig att pinka på mig varje gång.

"host-host" sa jag och tände ciggen. "Jag borde sluta röka egentligen". Äntligen.

Jag tänkte det. Ordet JAG och inte MAN! Ett så litet ord, men så stor innebörd! Från att ha distansera mitt jag fullständigt; till att göra mig själv till en del av problemet. Det blev personligt.
Jag hade tänkt att JAG skulle sluta röka.
Efter 24 långa jäklarns år som rökare, och ungefär 300 000:- kronor investerade pengar för att verkligen kunna säkerställa identiteten. Visst är det korkat?

Nog har jag gjort några små trevande, men okej, egentligen seriösa försök att sluta röka, som jag nog kanske inte riktigt varit mentalt rustad för egentligen. Det har gått åt pipsvängen varje gång. Men till sist hade jag då ÄNTLIGEN drabbats av den rejäla hostan, som inte vill ge sig. Har jag fått kol nu, eller struplockscancer? Det får tiden visa, men har jag inte det redan nu så tänker jag ge mitt liv en chans att utveckla sig ifrån de ödena snarare än mot det.

Från Augusti till december. Det är en väldigt lång tid att ha hosta, speciellt som det blev mer och mer kikhostsaktigt till sist. Jag vände fullkomligt mina lungor ut och in till sist.

Ett par dagar före nyår tog jag in den. Reklamen jag sett lite då och då. Reklamen med Ica Stig.

-Okej. Jag gör det.

Jag trodde inte själv på det egentligen. Men jag måste. Om jag inte som min mormor vill leva mina sista år med besvärliga effekter av kol.

Tanken på att sluta röka gav mig emellertid ångest. Men tanken på att sluta köpa cigaretter gjorde det inte. Sluta röka är destruktivt. Något man mår dåligt av och något man i förväg vet kommer misslyckas.

Det är för jobbigt. Det säger reklamen också. Man måste ha massa mediciner och nikotinersättningar för att klara det. Man får abstinens. Och jorden går under, allt blir meningslöst.

Nä, så tänkte jag inte ha det.

Jag tänker bara sluta köpa cigaretter. Med på köpet får jag att jag måste sluta röka. Och att det i sig ger min hosta en chans. Jag har gjort vad jag kan för att dö för tidigt helt i onödan. Nu är det dags att göra något annorlunda, jag tänker inte njuta av fler doftdelikatesser som den på bilden ovan. Den är totalt hemmagjord. Någon som vill ha receptet?

Nu är jag inne på femte dagen idag, och ni får en kort resume av dessa dagar i nästa inlägg.  Ni får stå ut med att det kommer handla mycket om rökning nu i början, eftersom det är ett pågående projekt som tar mycket energi. Så småningom kommer jag övergå till konsumtion och processer kring det, så ni som har kunskap, dela med er så jag får veta mer!

Vi alla har en inre bild av hur vi vill ha det. Som säkert bygger på hur det var en gång, något vi lärt oss och något vi sett att vi önskar oss och så länge allt ser bra ut, så är vi nöjda, eller hur?

Titta på min bild ovan.

Den är tagen en underbar och ljum sommarkväll vid sjön. I skymningen. Solen hade stått varm hela dagen, badbryggan hade spår av solvärme, den sista badgästen hade åkt och vi kunde njuta av sjön till mörkret kom. Så som livet skall vara, eller hur? Det såg ut precis som på vilken sommarbild som helst, fast i verkligheten och vi var där och vi kunde njuta av det och bara vara. Och så hoppas vi att det kommer vara i evinnerliga tider, att våra barns barn skall kunna göra det samma och att deras barn och att deras barn och ... Hej? Är det så vi lever?

Jag tror inte det, eller hur?

Om vi ser oss omkring, lägger handen på hjärtat och tänker lite efter. Vad innehåller mitt diskmedel egentligen? Mitt diskmedel är ju defakto ett direkt hot mot mina närmaste vattendrag.

Tvättmedel.

Kan tröjan jag köpte förra veckan spela någon roll i det stora sammanhanget?

Nej, jag har för många frågor och vill härmed börja sammanfatta mina aktiva beslut om att dra mitt strå till stacken. Små saker jag gör för att medverka till en hållbar vardag för oss alla. Inte bara för mig eller mina barn. Utan små små steg som faktiskt spelar någon roll fast jag är en ensam liten person som utgör ungefär lika mycket värde som en fis i rymden sett i det stora hela.

Du som har tips och tankar, ge mig gärna förslag, ideer, kommentera, bolla med mig. Ensam är INTE stark!

Gött mos, gå ut i livet och gör den här dagen till en höjdare! =)